Allt e förstört!
Fattar inte hur du kan bli så jävla omvänd bara för att planerna går i kras? Från en super snäll rolig glad o charmig Robin till en hat fixerad svartsjuk o arg kille.
Först "fixade" du en utbildning till mig (utan att ja bett om de) på 1 år gratis.
Fan va nice tänkte ja först, man kan ju inte tacka nej till ett sådant erbjudande!
Sedan hade du en "stol" till mig o ja börja fråga lite mer exakt vad menar du me de?
Då vare tydligen 1 års lärning för en mindre summa. Nja då började ja tveka lite för lärning kan ja lika gärna gå här i hemtrakten?
Sedan hade du flera allernativ och de visa sig att inget va bestämt. Då börja ja fundera mer o mer.
Sedan börja du skicka summor till mig på 120 tusen eller 70.. Och där sa ja ifrån direkt NEJ aldrig i livet. Jag tänker inte betala de och ja vill verkligen inte att du ska lägga ut nån stor summa från egen ficka.
De va då ja bestämde mig, vi skiter i de. Glöm hela grejjen ja kommer kanske ändå få jobb i höst så lägg ner de där:P tack ändå typ.
Men DÅ vändes allt. Vår arbets-vänskaps relation.
"DUMPA KILLEN HAN E NU PORTAD FRÅN BRIGGEN hälsar all personal :|."
"hatad av stockholm, hata christer!" typ nått sånt i ett fylle sms.
Va ha christer med detta att göra?
Nej robin ja tänker inte acc att du skriver så.. även om de va på fyllan o även långa diskutions sms dagen efter.
Sen att du blanda in sherif e ju jätte jobbigt. Bara för att han e på din sida i detta.
Så tyvär de blir inge mer jobb för mig på briggen. Där förlora du en personal
Förlåt men de e så ja känner för ja finner mig inte i detta.
Tråkigt :/
Jag blir snurrig av allt!
Just nu vet ja inte ens vart vi har oss. :s
Vill att de ska funka men är ändå osäker på framtidens kommande hinder.
Alla relationer har ett eller annat problem på ett eller annat vis.
Och problem är ju till för att lösas? Vilket de går att göra i dem flesta fall. Går de inte så gör man slut.
Just nu har vi inga problem, typ. Men vi kommer få, flera. Som kan lösas på mina villkår om du går me på det - vilket vi båda vet att du inte gör.
Jag kan rabbla upp 10 osaker till att vi ska göra slut.
Men jag kan oxå rabbla upp 10 osaker till att vi inte kan.
...Brukar ha sånna här diskutioner me Malin, om hur de skulle va om ja dumpa chrille.
Frågan är ju om ja skulle klara mig bättre eller sämre utan han? På riktigt...
O mitt liv då va blir de av de?
Får ja jobb på edsskolan i höst ere toppen men annars då?
Vikarie tjiho, = kille som klarar på dyra elräkningar.
(o vi som inte ens betalar nån hyra^^)
Tänkte idag på om ja skulle skita i allt. Sattsa på min karriär. Flytta till stockholm o utbilda mig till hårfrissör.
Men ja e ju så snål, o bekväm.
-Har inte lust att punga ut 190.000 kr?! Som man typ aldrig kommer tjäna ihop igen om man sen börjar jobba som hårfrissör typ resten av livet!
-Har inte lust att utbilda mig i 2 år, me ett års praktik?!
Ja vill bara göra nått ja tycker e kul!
Starta eget företag där INGEN kan bossa över en...
-Göra egna smycken o sälja? Jo enkelt men inget man tjänar storsummor på för en vanlig månadsinkomst.
-Skriva novell, kanske en bok? Vist, bliren riktigt bra, Grattis! Men hur stor e chansen? Man lessnar nog efter nåra A4a.
-Starta "the studio" hemma, köpa värsting kamera. Jag e ju bra på o styla folk? Knäppa kort som dom får köpa för en okej summa? Mm men då måste de ske svart för ja tänker fan inte betala nån skattjävel! -.- Så de gick nog inte de heller!
-Starta en butik med bara L kläder i min smak? Enkelt me bara en storlek, som råkar va min me...
Men då vare ju en butiks hyra me då plus att ja vill starta i Östhammar eftersom de e nära. Meeeen då fanns de ju inte tillräckligt me folk som dessutom inte kan punga ut en hundrig extra för kläderna mot va de skulle kostat i stan.
Jag blir så snurrig av allt. Ser inte fram emot sommarn heller som e fullspeckad me jobb i juli på Briggen. Typ 10 timmars pass varje dag, aj får ont i fötterna bara av att tänka på de!
Jaa va gör man.
